Det var länge sedan jag skrev och berättade hur jag har det! Det har varit mycket, men jag känner att det är dags att börja skriva igen. Jag ska försöka att vara lite flitigare!

Sedan i julas, då jag skrev, har inte så mycket hänt egentligen! Jag har börjat på dagis och det trivs jag på. Jag ÄLSKAR att busa runt med andra hundar och min matte säger jag är översocial! Bara för att jag inte vill lyssna på henne när jag ska hälsa på andra människor och hundar. Jag blir ju sååå glad att se dem så jag vet inte vad jag ska ta mig till... Men nu har matte sagt att vi måste träna på att kunna vara coola vid möte med andra individer. Men det är ju så svårt att komma ihåg det, när jag väl står där...

Vid midsommar kom min älskade lillasyster hem, en dvärgschnauzer, som fått namnet Nyx (efter straffets och vedergällningens gudinna?! Jag heter Nike efter segergucinnan!). Jag älskar henne och busar med henne hela dagarna... Matte har lovat att visa lite foton framöver.

I sommar har jag varit på sommarstället, som jag älskar! Där är stora härliga åkrar att sträcka ut på och många människor att gosa med och busa med!

Allvaret med dagis börjar på måndag igen och dessutom håller matte på att leta skola för mig nu till höst! Hon säger att jag är inne i tonåren - slyngelåldern, men det skiter väl jag i :-).

Vi hörs snart igen!

Jag har varit fotomodell till våra julkort!


Det är mycket planerande just nu! Matte och jag var i skogen häromdagen och plockade träd! Och jag blev förvånad när trädet togs in i huset och man hängde massor med grejor i det! Vad ska man göra det för? Det går ju inte att äta!! Och sedan säger matte och husse att jag inte får ta pinnar med in i huset - och det asar in ett helt träd! Det finns ingen rättvisa!
Matte lagar massor av mat och det luktar så gott! Men jag får inte smaka någonting, och för den delen äter matte och husse inte själva maten, så vad är det då bra för?
Men jag har det i alla fall bra - det snöar i mängder ute och jag älskar snö - både att äta och rulla och böka i!
Jag vill passa på att önska alla GOD JUL, för det har jag förstått att man ska. Sedan återkommer jag med en liten rapport hur min jul har varit! KRAM

Idag var jag på Åstorps Brukshundsklubb och var med på min första uställning! Så härligt det var - så många människor och hundar att hälsa på! Jag var helt till mig och kunde över huvudtaget inte förstå hur husse och matte trodde att jag skulle lyssna på dem! När till och med resonansen var så bra i ridhuset fann jag att skälla var ett riktigt roligt tilltag...
På morgonen efter veterinärbesiktningen hade jag en timme tillgodo och gissa om jag sysselsatte husse och matte... Det var inte en lugn stund och jag for från vänster till höger, fram och tillbaka och drog i kopplet och skällde, men jag var ju så exalterad. Väl uppe i ringen kunde jag uppföra mig hyfsat och fastän domaren tyckte jag var ociviliserad fick jag titeln Bäst i Ras - valpklass. Egentligen vill jag inte säga det, men den enda jag tävlade mot var brorsan och det var lika gärna han som kunde ha fått priset! Jag vann, denna gång, på att jag hade bättre rörelser (!) och en snygg rygglinje!
Eftersom jag vann fick jag chansen att tävla om valpklassens Best in Show dvs i final på eftermiddagen. Husse, matte och jag tog en tur hem för att äta och koppla av lite och försöka ladda för eftermiddagen.
Väl tillbaka i Åstorps ridhus var jag på hugget... för att hälsa på ännu fler hundar och människor och skälla. Tyvärr fick husse och matte ett par värdefulla tips av min uppfödare , så plötsligt var det inte lika kul och möjligt att leva som en buse. Men väl uppe i ringen tog jag min revansch på matte - jag snurrade, hoppade och skällde, så till den milda grad att domaren fick säga att hon inte kunde bedöma mina rörelser eftersom jag hoppade omkring på två ben... Så något pris i Best In Show var jag inte nära denna gång. Men vi får väl träna lite jag och matte - mest matte :-)...
Det roligaste med dagen var att mormor Freja tog Bäst i ras -titeln, såväl i öppen som i veteranklass. Och hon blev tvåa Best in Show - veteran! Och hon var lugnet själv! Men det blir man kanske när man är 8 år? Jag har att brås på... ;-)

Igår fick jag uppleva min första snö - härligt! Jag älskar att dricka vatten i pölar som jag passerar och kan man får vatten i mer fast, som snö, är det ju underbart! Nar jag kom ut på vår bakgård började att se om jag kunde slicka upp allt successivt dvs tömma hela bakgården, men jag märkte ganska snart att det var att ta vatten över huvudet! Men jag älskar snö! Om jag förstått matte och husse rätt finns det en möjlighet att det kommer ännu mer... Jag älskar att duscha, så varför inte prova att rulla sig i det... Jag längtar...

Nästa lördag är det dags för mig att göra premiär på utställning! Jag ska till Åstorp och ställas ut... Matte är så orolig att jag inte ska göra bra ifrån mig - utifrån uppförande... När det gäller utseendet är hon medveten om att jag växer och kanske är lite oproportionerlig i kroppen. Jag har dock en lite rolig frissa - kan nästan benämnas punk! Men om jag har hört rätt ska både det rättas till och öronen göras vid, underullen tas bort lite och svansen göras lite mer korthårig. Men jag tror att matte väljer en dag när både jag och hon är på bra humör!
Jag har börjat att ömsa tänder och de flyger och far över golvet emellanåt. Men människorna tycker nog att det är skönt att jag byter de vassa valptänderna till lite mer robusta och "trubbigare" alternativ. Just nu är det dock sådan tur att jag har både de gamla hörntänderna kvar i ovankäken samtidigt som de nya är på väg ut :-).
Jag återkommer, om inte förr, till helgen när jag kan berätta hur det gick för mig i ridhuset i Åstorp - både vad gäller skönhet och uppförande!

I måndags var jag och gjorde det allmänna lydnadsprovet! Regnet öste ner och in emellan dropparna kom det faktiskt lite snö! En sak är säker - jag gillar inte alls regn! När matte sa till mig att jag skulle åka bil, blev jag överlycklig och rusade ut ur huset, men jag gjorde en tvärnit utanför dörren när jag såg regnet vräkte ner. Jag försökte övertala matte att vi skulle stanna hemma genom att bedjande titta på henne, men det gick inte...
Vi for iväg! Husse följde inte med - han var för nervös... Både husse och matte var övertygade om att jag inte skulle klara det utan få göra om provet...
Väl på plats fick jag hälsa på alla mina kompisar - jag älskar alla! Sedan körde testen igång! Och jag klarade allt med bravur! Det matte var mest ängslig för var när jag skulle gå fint utan koppel och få störmoment i form av lekande människor. Trots detta är testen att matte ska övertyga mig om att jag ska vara kvar hos henne! Till och med detta klarade jag vid provet.
Så nu har jag och matte ett diplom som visar att vi klarat "Det allmänna lydnadsprovet".
Men jag vill bara säga att detta innebär inte att jag lyder alltid - finns det något roligare att göra så gör jag det istället ;-).
Matte och jag var genomblöta och genomfrusna när vi kom hem till husse, men vi var stolta alla tre! Så nu har matte anmält mig till rallylydnad till våren... Puh!

Imorgon är det dags för slutprov på valpkursen på Brukshundsklubben! Jag är inte det minsta nervös, men både husse och matte känner sig lite oroliga... Det är mycket man ska visa upp att man kan - sitta, ligga, stanna kvar, gå fint och följsamt med sin förare och visa att man kan använda nosen. Om man klarar dessa moment visar man att man är redo att gå vidare bland kurserna.

De senaste gångerna på Brukshundsklubben har jag fått gå i "specialklass" - och inte varit med de andra kompisarna! Jag har så svårt att koncentrera mig när det finns andra att leka med! Men i värsta fall får jag väl gå om valpkursen ;-). Jag är jätteduktig när jag är själv med husse och matte, men så fort där är något störmoment glömmer jag allt - allt från vad jag heter till kommandona. Och jag glömmer till och med att jag har halsband och koppel på - jag drar i detta tills jag låter som en gris och tappar luften! Och matte och husse kämpar med att få kontakt med mig och distrahera. Jag vet att jag gör fel, men jag är väl inte mer än hund...

Matte tog med mig i skogen idag. Det slutade med att jag fick bada i badkaret och att mattes jacka fick tvättas, men det var härligt att springa fritt (jag såg inte gyttjan och jag är ju så glad för matte och glömmer att jag inte får hoppa!). Matte hade det kämpigt i skogen och var lite sur på mig, så jag fick smöra rejält sedan när vi kom hem...

Jag kommer igen imorgon och berättar hur provet gått!

Nu var det länge sedan jag skrev, men jag har haft så mycket att göra! Men det kanske bådar gott för loggen - eftersom jag har mycket att berätta! Men jag får dela upp det på olika gånger!
Först vill jag berätta att jag älskar skogen! Vi har varit ute på promenader och då får jag vara lös för husee och matte! Det är så härligt att springa fritt, även om jag är riktigt trött när vi kommer hem! I skogen tränar vi också på att gå fint, sitta på kommando och inkallning och visst jag måste ju försöka, men det är så svårt, eftersom det spritter i mina ben! Inkallningen går bra, för då är det fart och fläkt och jag kan ligga som en rem utefter marken. Men att gå fint - bläh - är det inte bara för såna där små, långhåriga leksakshundar?! Inte sådana machos som jag!?!
Häromdagen var vi hos farmor och farfar i Blekinge. Då var vi ute och plockade svamp! Kusinerna och faster/farbror var också med! Vi var ute i drygt två timmar och jag lovar - jag sprang hela tiden! Stannade någon och ropade att de hade hittat svamp var jag snabbt på plats! Men tyvärr missuppfattade jag det lite - jag sprang runt i ringen som de bildade så jag blev kallad svampmarodören! Trots att jag trampade ner en hel del svampar, blev det en del påsar med höstkantareller, taggsvampar och vanliga kantareller!
Men skogen tycker jag om - med eller utan svamp...

Först - tack för alla tips moster Lea! Jag lovar att prova de jag ännu inte provat! Visst är det härligt att driva husse och matte till vansinne ibland - de får något roligt i blicken, håret står på alla håll och så får jag ibland göra sånt som jag egentligen inte får, eftersom de inte orkar... Inte för utan att jag ibland kallas för Monstret! Fast jag måste ge mitt tjänstefolk kredit för sitt tålamod emellanåt...
Nu går vi på Brukshundsklubben och det går ganska bra. Fast jag tycker att det roligaste momentet är att hälsa på alla och busa rundor. Men jag har också snappat upp en del och vet vad jag ska göra och det tränar vi ihärdigt på hemma! Men det där med inkallning tycker jag är blaha! Varför ska jag springa till husse och matte när jag har så kul när jag leker själv och hittar på saker?! Men det värsta är att de ger sig inte, så ibland får jag verkligen skämmas när jag inte lyder... Fast det går över ganska snabbt för mig :-)
Jag har vuxit så det knakar och nu har jag blivit så stor att jag klarar av att ta mig upp i soffan. Än gör jag dock inte något graciöst hopp upp, utan jag ser mer ut som en kravlande padda! Efter att ha kämpat en stund kommer jag äntligen upp, men lika snabbt blir jag nerföst med ett bestämt "ner" - suck! Det ser ju så mysigt ut att sitta i soffan med husse och matte...
Sedan har jag upptäckt att jag kan skälla, så det gör jag i tid och otid! DET driver matte och husse till vansinne eftersom vi inte pratar samma språk! Men de pratar tillbaka till mig när jag skäller, men jag förstår ännu inte vad de säger... tror de! Men visst vet jag vad tyst och nej är, men varför ska jag vara tyst när inte de är det?!
Idag har jag hört att vi ska ut i skogen - promenera och träna - härligt! Kanske kan jag jaga lite kaniner! Har hört av moster Lyssa att det är ett glädjeämne i livet...
Nu ska jag gå och tugga på lite stolsben tror jag...

Jag växer jättefort! När jag flyttade "hemifrån" vägde jag 7,3 kg och igår (efter 14 dagar) när husse vägde mig var jag uppe i hela 9,4 kg! Men det kanske inte är så konstigt att jag gått upp i vikt - jag tycker om mat! I början när jag kom hit tyckte jag att det var lite överskattat med mat, men nu slafsar jag i mig allt jag får och det är nästan så jag äter även ytskiktet på skålen med tanke på hur noga jag slickar! När husse och matte lagar mat till mig står jag nedanför och gnäller och skäller - jag är ju så hungrig så jag vill att de ska snabba på...

I måndags började jag i skolan - Helsingborgs Brukshundsklubb! Det var jätteroligt - jag fick träffa massor av snälla människor och många olika hundar. Jag blev speciellt kär i Laban - en liten blandis av schnauzer och tibetansk terrier. Jag var nog mest social av alla där - jag ville hälsa på alla och låg som ett streck i kopplet! Matte hade fullt sjå att hålla koll på mig... I måndags gick vi bara en promenad tillsammans och sedan var det information i klubbhuset, vilket var skittråkigt! Där skulle man sitta stilla och tyst och det passar inte alls mig... Men på måndag börjar allvaret och träningen - husse och matte är flitiga med litteraturen, så jag undrar vad som kommer att hända...

Annars är jag rätt duktig på att även träna hemma - jag kan sitt, ligg, kom och stanna kvar, vissa kommandon mer och andra mindre. Matte har lärt sig att jag nästan gör vad som helst för en köttbulle, så jag kommer att gå långt...

Nu har jag bott in mig och känner mig ganska självsäker! Jag är rent av riktigt tuff emellanåt, så det blir att jag får lite bannor och tillrättavisningar av husse och matte, men det kan jag ta ;-)

Under veckan som har gått har jag lärt mig att komma när husse och matte kallar på mig (såvida min koncentration inte är riktad på annat håll - det finns ju så mycket att uppleva som är viktigare!) och sitta på kommando. Det där med att gå fint i koppel väntar jag lite till med - det är ju så härligt att springa fort och hoppa i gräset och leta efter hålor som jag kan stoppa ner nosen i. Och om jag ska gå fint hinner jag inte med detta...

Matte har också pysslat med mig - borstat min päls och mitt skägg och klippt mina klor. Men jag vill vara med och se så hon inte gör något dumt och undersöka sakerna hon använder, så än så länge är det väl si och så med resultatet. Men både jag och matte får väl vana så småningom.

Jag har också fått smaka på något långt och kittligt som stoppas in i munnen på mig. Matte tar vatten på borsten och faktiskt vet jag inte riktigt vad det ska vara bra för, men det är rätt gott att bita på den - det tar bort lite kli. Samtidigt har matte och husse också börjat titta mig i munnen och känna på mina tänder. Tror de dem är lösa eller!? I och för sig äter jag sten och kvistar, men det ska de väl ändå hålla för!

Hur som helst - när jag gör allt det som jag berättat om säger de att jag är duktig flicka och så får jag lite levergodis. Tänk så lättlurade de är! De får allt börja hitta på lite svårare utmaningar...

... men det är svårt att koncentrera sig på att äta när det finns så mycket annat och göra. Jag äter inte upp mina portioner så jag ser att husse och matte är lite oroliga. Men jag kan inte äta allt - då kanske jag missar något roligt... Jag får uppblötat torrfoder, som jag tycker är hyfsat gott. Men häromdagen fick jag smaka något RIKTIGT gott! Eftersom jag antagligen har legat på lite kallt underlag har jag fått urinvägsinfektion och matte pratade med både förra matten och vetrinären och de sa att jag kunde försöka få i mig lite filmjölk och tranbärsjuice. Tranbärsjuice kommer jag inte frivilligt att dricka, men filmjölken... Wow, vad gott det var! Jag hoppas att jag verkligen får smaka mer av folkets mat, för det kan nog finnas fler godbitar... Annars tycker jag ganska mycket om mitt godis också - leversnittar... Och är jag duktig får jag godis...

I söndags gick jag, husse och matte till en äng som ligger inte så långt ifrån där vi bor! Jag fick i och för sig åka på husses arm ganska mycket, eftersom jag inte riktigt orkar gå så mycket än. Men annars vet jag hur man ska gå fint i kopplet nu, även om jag har lite bekymmer att hinna med gräset på båda sidorna... Husse och matte får hoppa lite när jag springer sick-sack över trottoaren, men det är bara nyttigt för dem..
När vi var på ängen kopplades snöret bort från mig och jag fick springa fritt och vad jag sprang - jag älskade det! Matte och husse gick en bit ifrån varandra och sedan ropade de inställsamt Nike och tittade på mig! För att göra dem riktigt glada satte jag av med svansen rakt upp i vädret mot dem och innan jag hann fram till dem sa de "Kom Nike!". Väl framme så blev de ännu gladare och jag fick godis och massor av beröm! Sedan gick det upp för mig att jag heter nog Nike! Det fick jag ytterligare bekräftat igår kväll när jag låg och myste och husse och matte satt i soffan och tittade på mig. När jag hörde matte säga Nike vände jag mig om och tittade på henne med spetsade öron. Och hjälp vad mycket beröm jag fick... Nike som namn är inte dumt - jag gillar det! Och det är inte så dumt att bli uppkallad efter segergudinnan!  

När jag kom till mitt nya tjänstefolk hade de skaffat många fina saker till mig! I stora rummet har jag t ex en egn hörna med en riktigt mysig och tjock filt och bredvid denna står min korg, där det är meningen att alla mina leksaker ska ligga i när jag inte använder dem... Men det känns lite onödigt för jag använder dem ju hela tiden, så därför plockar jag upp dem och har dem på filten i stället. Matte försöker hålla undan lite och jägger med jämna mellanrum ner dem i korgen, men jag försöker att tala om för henne att hon inte ska göra det, genom att plocka upp dem direkt. Suck, det är svårt att ta tag på helt lydiga tjänstefolk!
Efter mitt första inlägg svarade min moster Lyssa mig och hon berättade att det var gott med skor särskilt Ecco. Några Ecco har jag inte hittat än, men ett par favoriter har jag lyckat lokalisera - flipflops är mjuka och goda att bita i och mattes rosettskor är kul. Men moster Lyssa jag har inte gått igenom alla än... Jag försöker att samla alla skor till min filt, så häromdagen gick jag i skytteltrafik mellan skohyllan i hallen och min filt. Jag hann lägga husses vänstra toffla och högra gympasko innan matte upptäckte mig. Hon skrattade och tog husses skor och istället fick jag min torra oxhudssko att tugga på! Det är ju inget kul för den får jag ha... Men jag hoppas att moster Lyssa vid tillfälle kan visa mig ett knep eller två annars får jag tänka ut något själv...